NIE - äntligen!
Idag hade vi vårt fjärde och minst misslyckade besök på polisstationens invandraravdelning. Och som ett resultat av vårt tappra kämpande i ovisshetens och förvirringens mörker har vi nu fått våra NIE-nummer (spanska personnummer).
Övar som sagt spanska i en app men kände inte att jag var speciellt hjälpt av att kunna säga saker som att jag föredrar blåbär framför hallon eller att trottoarkanten är kanten av trottoaren, när följdfrågor som varken handlade om vädret, mat eller fritidsintressen ven genom luften. För att få NIE måste man tydligen ha en giltig anledning, man kan inte bara kräva att få det hur som helst. Det vet vi nu. För Henric var anledningen att han skall köpa bil samt behöver NIE för att kunna ansöka om att bli recidencia, vilket han behöver vara för att kunna skatta i Spanien. För min del försökte jag med kundkortet på Carrefour men blev skrattad åt. Då visste jag inte vad jag skulle säga. Som tur föreslog polisen att jag kanske ville öppna bankkonto här, vilket jag faktiskt vill, och då kunde jag ha det som skäl. Det var ju bra.
Efter gediget förarbete med tillhörande svordomar...
...fick vi till slut en lyckans stund i detta toppmodernt utrustade rum på invandraravdelningen.
