Disktrasor
Den här vecka har Henric varit i Sverige och jobbat igen. Och jag har klarat mig förvånansvärt bra på egen hand med barnen. Knappt några missöden alls, bara de sedvanliga nära döden upplevelserna det innebär att köra fram och tillbaka till skolan.
Henric hade som vanligt med sig en Sverigegåva till mig när han kom hem. Denna gång var det inte majskakor jag önskat mig utan disktrasor. Denna fantastiska uppfinning. Mitt majskaksberoende verkar ha gått över sedan en tid tillbaka. Vilket i och för sig är bra. Men det väcker också en del existenciella frågor hos mig. Eftersom jag verkligen ÄLSKADE majskakor förut, så till den grad att jag la till det i min personbeskrivning här på bloggen. Det kunde inte nog understrykas. Men nu. Jag känner ingenting. Måste ändra i texten. Men vad ska jag skriva istället? "Älskar disktrasor och äventyr"? Den känns inte helt hundra. Äventyr gillar ju de flesta, så även jag, så det får stå kvar. Uttråkelse är nog det jag avskyr absolut mest. Är hellre rädd än uttråkad. Och jag är även labil. Och livskrisande. Mångfacetterad som ni hör. Får fundera lite om det kan vävas ihop till något användbart. Eller så skippar jag beskrivningen helt och hållet. Det kanske faktiskt är bäst.
Brunkorv vakar över min nya passion
