Tiden
Ibland känns det som att den står stilla. Ingenting händer men så plötsligt har 10 år gått. Och ibland händer alldeles för mycket på samma gång så man knappt hänger med i svängarna. Även om det är man själv som kör. Men tiden bara fortsätter framåt, bryr sig inte fast man säger vänta lite, nu hängde jag inte med. Den låter sig heller inte vridas tillbaka så man får göra om där något blivit fel. Det som har varit har varit. Det får man snällt bära med sig in i framtiden. Ibland får man nya chanser i livet och det känns fint. Hoppfullt. Men bagaget har man alltjämt med sig. Och ibland är det tungt att bära. Om det är uppförsbacke, regn och motvind, till exempel. Men faktiskt även ibland om det är solsken, fågelkvitter och rensopad nyasfalterad nedförsbacke. Konstigt nog. Men så är det.
Minus mobilen tyckte jag den här gubben, som var min utsikt på frukoststället här om dagen, passade bra på temat tid då han ser lite ut att ha fastnat i förr i tiden.