Plast
Det är ju fint här med havet och så. Och alltid bra väder. Det uppskattar jag verkligen. Men det är tyvärr också mycket yta. Dyra bilar. Superstylade hår. Stilettklackar. Rolexklockor. Fluffiga hundar i handväskor. Ansikten stela av botox. Listan kan göras lång. När jag träffar nya människor får jag frågan "what does your husband do?" innan de frågar mig vad jag själv gör. Helt sjukt. Någonstans är jag faktiskt glad att jag inte känner mig riktigt hemma här. Även om det vore najs att för en gångs skull ha prickat rätt. Men inte än alltså.
Tur man har barn och hund som hjälper till att ta ner en på jorden när plastkarusellen snurrar för fort.
Försöker också leta små detaljer av sånt som känns äkta i vardagen. Till exempel den här daggdroppen som jag hittade idag på morgonpromenaden. Marley suckade otåligt att jag prompt skulle stanna och fota den, men jag tyckte det var exotiskt med dagg eftersom det oftast är så torrt här. Eller jag tror att det var dagg. Det kan förstås även ha varit hundkiss.
