Höst och begynnande längt
Somliga små är modigare än deras mammor tål att se. Jag har alltid tyckt att jag är ganska laid back i mitt föräldraskap. Men jag vet inte. Tyckte min röst lät olycksbådande pipig och hönsaktig när jag bad honom att inte klättra högre och hålla i sig ordentligt på vägen ner. Något som irriterande nog tycktes roa honom och sporra honom att klättra ännu högre. Hrmpf.
Den modige klättraren behagade även plocka några glada höstlöv som vi senare gjorde det här fina Ernst-aktiga pysslet med. En stillsam aktivitet som lugnade uppjagade hönsnerver.
Så här långt har jag trivts någorlunda med livet här hemma och den begynnande hösten. Men så åt jag middag på koh pangang med en kompis häromdagen och fick akut utlandslängt. Reggaemusik, färgglada lyktor och drinkar med paraplyn. Suck. Och utanför fönstret bara regnar det.