Arbetslivets vedermödor
Senaste tiden har varit en skarp kontrast mot förra vårens oföretagsamma Spanienkarantän. Jag började nya jobbet i mitten av april och hade samtidigt kvarvarande studier på 75 procent som pågått fram tills nu. Det delade fokuset har känts ganska ansträngande så jag känner mig lycklig över att precis ha blivit klar med de två sista tentorna och äntligen kunna lyfta blicken mot sommaren och framtiden. Hurra! Tror jag. Förutsatt att jag blir godkänd. Har tyvärr inte varit överdrivet flitig med studierna. Det blir i så fall mitt livs första underkända tenta, vilket på sätt och vis skulle vara lite spännande. Snudd på rebelliskt. Eller nej. Det skulle mest vara tröttsamt.
Men skönt att jag nu kan fokusera enbart på att lära mig mitt nya jobb som från och till kan vara nog så utmanande. Idag fick jag till exempel äran att granska ett 16 sidor långt myndighetsdokument på spanska för att avgöra om vi kunde godkänna en grej eller inte. Efter en lång stunds granskning blev det ett försiktigt "jag tror det ska gå bra" från min sida, med betoning på tror. Puh! Men annars gillar jag att vara statligt anställd. Det är mycket bättre än kommunen. Bara det att jag fick fem dagars betald ledighet för att skriva tentor. Skulle aldrig ha godkänts på kommunen. Och i måndags hade vi ledigt dagen efter nationaldagen vilket gjorde att jag kunde åka till Stockholm och klättra med en kompis. Lyx!
Men nu har barnens sommarlov börjat och jag är lite fundersam över vad som ska hända med arbetsron här hemma för jag har fortfarande fyra veckor tills semestern. Fast mest är det härligt med två glada barfota sommarbarn i huset.
Sommarbarn modell mindre provflyger flygplan modell större
