Korsika
Så länge jag kan minnas har jag velat besöka Korsika, Napoleons ö. I år gjorde jag slag i saken och bokade en veckas vandring med organisationen UCPA. Boendet var i form av tält och resesällskapet i form av fransmän. Tyvärr kan jag extremt dålig franska, men jag hade med bok i händelse av nöd. Det visade sig vara bra tänkt för det pratades mycket franska. Jag lärde mig att säga kastanj. Châtaigne. Många matvaror på Korsika var smaksatta med châtaigne.
Allt eftersom dagarna gick på ön kände jag att jag förstod Napoleon mindre och mindre (inte för att han och jag var homies innan eller så men ändå). Där satt han och jäste på världens finaste ö men kunde inte vara nöjd med det, utan skulle prompt in och peta på andra håll. Kunde han inte lyft blicken från världskartan, tagit en promenad, klappat en åsna och knaprat lite kastanj? Somliga män alltså. Jag kände i alla fall att jag för min del hade förmågan att uppskatta den vackra naturen och den friska luften.
Och att vandra var skönt för mina miljarders tankar som jämt snurrar i huvudet. Det var också en fördel för sömnen att ha aktiva dagar för annars hade jag nog haft svårt att sova i det inte jättebekväma tältet som verkade vara konstuerat för spädbarn.
Och att vandra var skönt för mina miljarders tankar som jämt snurrar i huvudet. Det var också en fördel för sömnen att ha aktiva dagar för annars hade jag nog haft svårt att sova i det inte jättebekväma tältet som verkade vara konstuerat för spädbarn.
Förutom vandringen, som var huvudaktiviteten, så badade vi, snorklade lite och tog en båttur. Och sista kvällen lyckades vi förvandla stranden till ett dansgolv. Under stjärnorna dansade vi barfota i sanden och sjöng med i takt (eller otakt) med den glatt överraskade och otroligt uppskattade trubaduren. Alla i min vandringsgrupp verkade, trots att de var fransmän, vara av samma "sort" som mig när det gäller livsinställning. De ville suga åt sig så mycket som möjligt av livet och förstod att det gäller att passa på när man har chansen. Otroligt skönt. När en föreslog att vi skulle gå ner och dansa var det ingen som tvekade utan alla lämnade sina halvätna måltider och körde järnet. Sen tog det inte lång tid innan fler följde vårt exempel och ett stort dansgolv var igång. I stort sett coronasäkert dessutom i och med att vi var ute. Och efteråt tog vi ett svalkande midnattsdopp. Det blev en otroligt minnesvärd kväll, helt klart den mest fartfyllda sedan Corona.
