mirandasdiary.blogg.se

Min fina älskling. Som är så liten och ska börja dagis. Jag har så dåligt samvete. Henric och jag har turats om att vara med på inskolningen nu i två veckor. Och även nästa vecka kommer att bli inskolning fick vi veta. Det positiva är att han har fått bästa tänkbara fröken - Sandra som han verkligen tycker om. Han trivs både inne och ute på dagis och gråter aldrig när vi lämnar. Det svåra är maten. Då låser det sig helt och han blir jätteledsen. Detta var kanske inte helt oväntat för ett barn med Theodors problematik. En liten kille som fortfarande lever mestadels på välling. Får se vad vi hittar på för strategi för nästa vecka för det är ju rätt väsentligt att han kan äta om han ska vara där i 7-8 timmar varje dag. 

 

Äta bör man annars dör man, kan du förstå det?

 

Alltså, jag vet inte riktigt hur jag ska säga det här. Men jag har varit på en Ladies Circle träff. En kräftskiva rättare sagt. En riktigt trevlig sådan. Blev bjuden av en bekant och efter lite velande fram och tillbaka beslöt jag att gå. Anledningen att jag inte tackade ja på momangen var min (fåniga, jag vet) strävan efter att vara evigt ung och att dessa träffar i mina ögon är förbehållet damer, alltså Ladies, som ju gruppen heter. Men jag gick ändå till slut. Och ja, där fanns damer. Men också något yngre tjejer så det kändes inte som någon "big deal" när jag väl var där. Dessutom vann jag det obligatoriska lotteriet och fick en fin kokbok. Score.

 

Så här ladylike var jag inför partyt (tack för hjälpen fotograf William)

Och dessa trevliga damer fick jag lära känna

 

Jaha. Så var man yrkesverksam igen då. Snacka om omställning. Att träffa gamla kollegorna känns kul. Att ställa klockan på 06:00 känns sådär. Men man vänjer sig kanske.

 

Den lugna hemmalunken med tillhörande mysbyxor har bytts ut mot detta:

innehöll två flaskor fint vin, en bil till William och massa roliga lappar. Som vi skrattade när vi gick igenom de råd, tankar och (ytterst intressanta) förslag som bröllopsgästerna plitat ner efter avslutad middag med några glas innanför tröjan. Många fina ord och lyckönskingar var det, en förhoppning om att sexlivet fortfarande skulle vara intakt och så favoriten, den lite lätt oanständige "Hör av er till mig eller min tjej om ni vill ha skoj och tycker att 4 är hetare än 2..." *fniss!*

 

 

I morgon firar Henric och jag träbröllop. Vi har alltså varit gifta i fem år. Det känns fint tycker jag. Något att vara stolt över i dessa tider när skiljsmässorna haglar tätt omkring en. Och förutom det fina med att kärleken håller och sådär tycker vi båda att det ska bli spännande att äntligen öppna lådan vi spikade igen på bröllopskvällen. Som vi har väntat. Och skakat och lyssnat. Och kissat (William när han var liten).

 

Nu ligger den där på soffbordet och bara väntar. Fortsättning följer...

Senast jag var i Paris var jag 17 och tämligen pank. Denna gång var jag 28 och inte fullt så pank. Allting är ju relativt. Hade uteslutande fina minnen från min första resa dit och även denna gång levde staden upp till förväntningarna. Med undantag vädret vissa stunder.

Vi, mamma, Zacharias och jag, åkte alltså i torsdags kväll och landade i Paris vid 10 tiden. Det vill säga långt efter mammas läggtid. Hon var således trött och oerhört angelägen om att fortast möjligt ta sig till hotellet och krypa i säng. På flygplatsen sa de att smidigaste sättet var att ta tåget så det gjorde vi. Vi skulle till stationen Louvren och skulle ha tre byten, hur man nu kan kalla det smidigt. När vi kom till anhalten för tredje bytet upptäckte vi att rosa linjen som vi skulle ta var avstängd. Av en slump fick jag syn på en karta på en annan linje med hållplatsen Louvren. De kan väl inte rimligtvis ha två hållplatser med exakt samma namn, tänkte vi och satte oss på tåget. Blundade för det olycksbådande faktum att Louvren på denna linje låg nio stationer bort i stället för en station som på den rosa linjen. 40 minuter senare klev vi av tåget i en kolsvart avlägsen förort till Paris. Sista tåget för kvällen var det dessutom. Perfekt. Där stod vi, ovetandes om numren till de lokala taxibolagen och utan internet på mobilen (snacka om att man är slav under teknologin nu för tiden). Det var helt folktomt med undantag en annan familj som raskt avlägsnade sig upp längs vägen. Dem sprang jag i kapp i hopp om att få hjälp med taxi, men de visade sig vara holländska turister utan telefoner. Dock hade de bil, och efter att ha knölat in sina båda barn i bagageluckan (!) fick vi hoppa in i baksätet. Sedan körde de oss till ett nattöppet hotell där personalen ringde taxi. En timme och 90 euro senare var vi äntligen framme vid rätt Louvre och kunde gå och lägga oss. Klockan hade då hunnit bli halv två och mammas utmattning visste inga gränser.

Detta var alltså inledningen på hennes gemytliga födelsedagsweekend. Men bortsett detta lilla missöde gjorde vi även följande lite mer angenäma turistgrejer:

1) Promenerade längs Seine.

2) Åkte sighseeingbuss runt stan och tittade på sånt som turister brukar titta på. Tänkte promenera först men mamma fick ont i knäet.

3) Tog trapporna upp till andra våningen i Eiffeltornet. Det stod mammas knä tydligen ut med.

4) Åkte (endast jag) på en fyra timmars kvällssighseeingtur, varav tre timmar på cykel i regnet och en timme på båt. 

5) Shoppade på Gallerie Lafayette.

6) Drack vin på mysiga hak vid Seine.

Sedan blev mamma magsjuk och låg nedbäddad hela lördagen på hotellrummet. Både magsjuk och knäsjuk på en och samma gång, stackaren. Det verkar inte speciellt kul att bli gammal även om hon nu "bara" fyller 50. Krämporna liksom hopar sig på hög och man har ingen ork att göra roliga saker. Det är typiskt sånt här jag menar när jag säger "live while you are young". Här fick jag allt vatten på min kvarn. Och vad beträffar mig och min ständiga "leva livet stress" kan jag stolt upplysa er om att jag inte var i säng förrän 01:30 någon av de andra två nätterna heller och att mamma skickade oroliga sms. Jag var ute och gjorde nya bekantskaper med spännande människor med exotiska namn som Claire och Laurentz. Oerhört ungdomligt och crazy, eller hur?

Här har ni en bildbomb på resan.

 

 

Promenad längs Seine.