Helt normalt
Denna konversation har utspelat sig i vårt hem jag vet inte hur många gånger.
Theodors gallskrik.
Jag: Vad är det?
Theodor: Wida spotta ut!
Jag (som förstår att William än en gång har "ätit upp" Theodor): William! Spotta ut Theodor.
William: Nä, jag har svalt honom.
Theodor (inte långt till tårarna): Ne-ej!
Jag: Nu spottar du ut honom på en gång, hör du det?
William (gör motvilligt spottljud): Det var ju bara på skoj ju.
Theodor lugnar sig och "friden" kan återigen sänka sig över hemmet.
När man är så här liten är det inte lätt att skilja på fantasi och verklighet
