Plastbantat barnrum
I Theodors rum har jag från början varit väldigt noggrann med vad som fått komma in. Jag upplever att det varit enklare att hålla hans rum giftminimerat än det var med storebrors rum. Kanske dels för att man är lite coolare med andra barnet och fattar att ungen inte behöver ha precis ALLT för att stimuleras och utvecklas. När jag blev mamma första gången var jag inte lika medveten utan hann skaffa en hel del plastleksaker eftersom de var billigare (och jag var fattigare), mer lättillgängliga och många gånger roliga och pedagogiska. Men sedan blev det ett himla projekt när det skulle rensas ut och ersättas. Det hela gav upphov till onödigt krångel och nostalgi och därför valde jag att vara strängare i rond två.
Såhär har jag resonerat kring kemikalier i Teddys rum:
Textilier: Ekologiskt naturmaterial är givetvis det bästa men tyvärr oftast för dyrt. Då försöker jag välja begagnat naturmaterial istället, inte nödvändigtvis ekologiskt, men åtminstone urtvättat. Theodors sovkudde är gjord av ekologisk ull. Den köpte jag faktiskt ny. Mattorna är alla av bomull och tre av fyra är begagnade. Den icke-begagnade mattan tvättades många gånger innan användning. De flesta lakan är mina och Henrics gamla sedan länge, resterande är köpt begagnat. Täcket är mitt gamla som jag hade som barn. Inte naturmaterial men väl urtvättat. Madrassen är mitt största dåliga samvete. Den är av skumgummi. Den följde med sängen som vi köpte på Blocket för sex år sedan. Dem vi köpte den av hade också köpt den begagnat så den torde ha ett antal år på nacken. Hoppas att det värsta vädrats ur. Madrassöverdraget är av bomull och avtagbart så det har vi tvättat några gånger.
Leksaker: Theodors favoritsyssla är att lägga pussel, mycket tacksamt då de flesta pussel är gjorda av trä eller papp. De enda leksaker på rummet som är gjorda av plast är nattlampan och några gosedjur/dockor (inga dockor i mjukplast dock). Har rensat ut de flesta "vanliga" gosedjuren och köpt några enstaka ekologiska, men några gamla har jag ändå tillåtit vara kvar. Som jag förstått tillhör inte gosedjursplasten den västa sorten när man väl tvättat dem några gånger för att få bort eventuella flamskyddsmedel och andra otrevligheter.
De flesta andra av Theodors leksaker är i trä. Om det finns obehandlat väljer jag i första hand det, men ofta är leksaken målad i någon färg. Jag har inte kommit så långt att jag börjat utreda vad färgerna består av utan nöjer mig om de inte flagnar eller luktar.
Överlag tänker jag att Less is more. Har man färre grejer ser man bättre vad som finns, det finns golvutrymme att leka på och det går snabbare att städa. På nedervåningen finns fler leksaker eftersom det är där vi faktiskt tillbringar största delen av vår vakna tid. Theodor har ännu inte börjat vilja leka ensam på sitt rum utan sitter oftast på köksgolvet och pillar med något medan vi vuxna lagar mat. De leksaker vi har nere är bland annat lego, tågräls och ett parkeringshus med några vanliga småbilar (de småbilar i trä jag skaffat verkar tyvärr vara i fel format för att kunna åka i parkeringshuset).
Det här med att veta hur mycket gifter det finns i allt medför ett ständigt dåligt samvete och jag känner att jag egentligen borde satsa mer på att bli hel-eko. Typ skaffa ordentliga madrasser till hela familjen, förbjuda användning av i-pads (fast barnen skulle halshugga mig) och våttorka betydligt oftare. Men med begränsad tid, sisu och ekonomiska tillgångar känns det inte genomförbart. Och lite är ändå bättre än inget.