Hemma bäst

Det har varit långvab med stackars William. Streptockocker. Nu börjar det äntligen släppa. Om man bortser från oro över gossebarnet och stress över missat jobb är det väldigt skönt att gå hemma och drälla. Vi har läst sagor, bakat, pysslat och rensat. Jag älskar verkligen att rensa. Så många fördelar. Utrymme frigörs, eventuella oönskade kemikalier försvinner (från plastsaker m.m.), och någon annan kan ha glädje av grejer som bara legat och samlat damm hos oss. Sedan tänker jag också såhär: När vi flyttar till Australien om några år kan vi ju inte släpa med oss hur mycket som helst. Lika bra att börja flyttstäda redan nu.
Som någon, jag har glömt vem, sa; att rensa är som att skala en lök. Deto mer man rensar ut desto mer hittar man som också behöver rensas. Och så fortsätter man i oändlighet och rensar bort lager efter lager med onödiga prylar. Låter det inte underbart, så säg. I hållbarhetens och den tunna plånbokens namn har jag även lappat trasiga byxor istället för att slänga och köpa nytt. Titta så gulligt! 
 
 

Lovet

En treveckorspaus från väckarklocka och stress årets mörkaste tid har verkligen varit lyxernas lyx. Mysbyxor (samma fläckiga varje dag) och hemmafix för hela slanten. Jag har sorterat och rensat i lådor och skåp. Barnen har åkt snowracer och skridskor. En hotellnatt i Stockholm unnade vi oss också. På Clarion Sign. Snälla Daniel vaktade barnen på hotellrummet så Henric och jag kunde äta middag i fred och ta ett dopp i takpoolen. Ahh, den fantasiska takpoolen. Henric gick före mig ut i mörkret på den minusgradiga terassen.
H: Gå försiktigt, det är halt här.
M: Okej.
H: Alltså gå jätteförsiktigt. Det är verkligen jättehalt.
M: Jaa, Jaa.
Duns. Men va falls. Jag gick ju med pensionärssteg. Men plasttofflor på hal is i mörker med lite sangria innanför bikinin gjorde tydligen sitt. Jag slog i smalbenet och förfrös min röv som landade i en isig vattenpöl. Fast jag låtsades att det inte gjorde ont eftersom några andra poolbadare tittade och ojjade sig och jag tyckte det var pinsamt. Vaknade senare på natten av en ilsket dunkande smalbensbula. Hade det varit USA hade jag stämt hotellet och blivit rik. Men nu var det Sverige och jag väntar fortfaranbde ut blåmärket i sällskap av min obefintliga förmögenhet.
 
Men trots att jag gjorde mig osams med takpoolen var rummet och frukosten inte att klaga på.