Marley
Flyget verkar ha gått skapligt för vår fyrbente vän. Han var dock väldigt lättad att få komma ut när vi öppnade buren efter att ha lyft ner honom från baggagebandet. Gladare hund har jag aldrig sett. Kissade målmedvetet på varenda hörn, stolpe, papperskorg med mera som han kunde hitta som stack upp lite från marken. Verkade inte göra nån skillnad om stolpen i fråga stod inne på flygplatsen. För att minimera förödelsen skyndade jag mig ut med honom och letade upp några buskar som bättre lämpade sig för att bli kissade på. Fast knappt hade vi kommit dit så fick vi vända om. En gathund hade fått syn på Marley och började springa med bestämda steg mot oss. Jag visste inte om den var arg eller glad eller rabiesdmittad eller nåt annat hemskt. Kanske ville den bara nosa. Men kände mig osäker på hur jag skulle ställa mig till den vid ett möte eftersom den saknade ägare som kunde hålla tillbaka den om den blev arg. Så för säkerhets skull rörde vi oss snabbt tillbaka mot flygplatsen. Försökte jogga lite diskret först men mot slutet maxade vi. Den var snabb! Kändes rätt fånigt faktiskt. Men ville inte att resan skulle börja med street fight så valde det säkra före det osäkra. Sen fick hundarna titta på varandra tryggt åtskilda av flygplatsens glasfönster.
Kanske förstörde jag en fin romans Lady o Lufsen style...

Stackarn kom åkande som vilken kappsäck som helst

Sen skulle fyra personer, hund, bur, nio väskor och tre handbaggage klämma in sig i en helt vanlig bil. Mysigt!
