Nyladdad
Efter en lång tid av social svält har jag nu fått tanka umgänge i trygga Sverige. Och fylld med familje-, vänskaps- och bebiskraft känner jag mig redo att återvända till Spanien.
Under veckan här har det fikats något förskräckligt och samtidigt avhandlats skvaller, känslor, livsplaner och allt mellan himmel och jord. Mycket skönt och befriande. Det har också promenerats en del i fluffig grönska, något jag verkligen saknat hemma i torkan. Synd bara att det är iskallt överallt hela tiden.
Jag har bott hos mamma vilket har varit mest trevligt, fast också lite tröttsamt. Trots att jag är 33 år hyser hon uppenbarligen starka tvivel om att jag klarar av att ta hand om mig själv. Överallt hittar jag små lappar med uppmaningar om att äta ordentligt, vara försiktig, komma ihåg mina vitamintabletter med mera. I all välmening såklart. Men som sagt. 33 år.
En skön grej med Sverige förresten, som vissa av er kanske tar för givet, är att alla pratar svenska. Vilket innebär att jag förstår vad folk säger, vad som står i alla tidningar och på skyltar. Det är fantastiskt. Ni anar inte vilka missförstånd det ibland blir i Spanien om jag så bara ska läsa en simpel tidningsartikel. När det brann i bergen till exempel, och jag ville läsa om hur det gick:
"Det står här att de ska rädda elva lamor idag innan lunchtid. Det finns tydligen lamor uppe i bergen. Vad mysigt, det visste jag inte."
"Jaha. Är du säker?" Sa Henric försiktigt.
"Jag kanske ska översätta för säkerhetsskull. Vänta. Aha. Nej. Det står att brandsoldaterna kämpar mot lågorna. Jag missförstod lite."
Så det har varit skönt att för en gångs skull få ha lite koll. Men nu bär det alltså av tillbaka till värmen och ovissheten.
Veckans huvudsakliga sysselsättning
Mamsings omtänksamma lappar...
Wallstreet med brorsorna
