Min plan
I höst ska jag läsa en kurs i psykologi på Stockholms universitet. Det är något jag velat göra länge så det känns kul att det äntligen kan bli av. Universiteten har ju öppnat igen men eftersom att det är fler än 50 elever på kursen så kommer undervisningen vara webbaserad. Detta kanske somliga tycker är smidigt men jag, som hoppats på ett aktivt studentliv med nya kompisar och fest och sånt kul, känner mig lite förpuppad. Själva inlärningen går säkert lika bra på distans men jag befarar att det blir väldigt ensamt. Det sociala är något jag verkligen saknat under Spanienåret och jag hade hoppats på att träffa likasinnade knasbollar i skolan. Nu får jag hålla tillgodo med min egen knasighet istället.
Utöver psykologikursen, som är en termin lång, vet jag inte vad jag ska göra. Om jag kanske pluggar lite till eller börjar leta jobb. Känns som tuffa tider för den arbetssökande, men dumt ge upp i förväg. Jag har således inte någon väl genomtänkt långsiktig plan utan håller alla dörrar öppna så får vi se.
Just nu försöker jag njuta av den sommar vi fortfarnde har och träffa så mycket vänner som möjligt innan alla försvinner in i höstens ekorrhjul och det fruktade mörkret och kylan smyger sig på.
