Dramatik i kubik
Nu är det blodigt allvar mellan mig och en riktigt ettrig fruktfluga som ockuperat min boning. Mest är det mitt blod som spills. Jag slår och slår med stigande aggression, men flugjäveln undslipper varenda gång. Med ett hånleende och till synes helt utan ansträngning glider den i sidled och går sedan tillfälligt upp i rök bara för att återinta scenen en stund senare som om inget hänt. Jag blir galen.
Tacka vet jag nötkrämen, min trogne bundsförvant i svåra tider. Ett tips förresten angående nötkräm, eller kalla det life hack om ni vill, är att först doppa fingret i burken och sedan doppa det i en skål med nötter. Då fastnar nötterna på fingret och man kan sedan inmundiga förfriskningarna med dubbel njutning. Mmm!
Jag har som ni hör inget intressant att rapportera från mitt nya singelliv. Det ligger så att säga i träda.
Och nu är det inte så att jag planerat att skaffa dejtingapp eller så, men pratade med en kompis i hypotetiska ordalag om vad man i så fall skulle skriva om sig själv i presentationen. Jag gillar ju att skriva, men känner mig lite obekväm med att bre på om min egen förträfflighet. Så testade att göra som experterna säger och bara vara ärlig, vilket resulterade i följande:
Jag saknar talanger såväl som karriärsambitioner, gillar att sova, avskyr att laga mat, blir snabbt uttråkad och vill att det ska hända saker hela tiden, blir lätt stressad när det händer saker hela tiden, blir lätt sur när jag är stressad. Och min stressvett är inte jättegod.
Detta är alltså jag i ett nötskal. Eller i en nötskål. Den ni. Den pitchen går inte av för hackor.
Och sen skulle jag kunna ha med den här bilden på mig. Att den är från när jag var 18 år känns som en bagatell i sammanhanget. Lite måste man ju få tumma på sanningen ändå, det gör ju alla!
