mirandasdiary.blogg.se

De svala vindarna som blåser nu bär inte bara med sig löften om höst, utan också förändring. 

Efter en lång tids grubblande landade det i att jag kände att jag behövde få vara själv och bo själv.

Så nu har jag flyttat.

Fick lägenhet nära Henric vilket har underlättat. Vi har, trots initial stark ledsenhet, haft tidernas bästa separation som hittills kännetecknats av omtanke och snällhet. Hoppas innerligt att det fortsätter på den vägen. 

Jag kände att jag behövde denna förändring för att veta vad jag vill och "hitta mig själv". Låter fånigt och medelålderskrisaktigt, men vet inte hur jag annars ska förklara det. Jag har varit en del av en enhet ända sedan jag var 19 år. Hela mitt vuxna liv. Så jag förstår mig själv i att jag behöver detta. Önskar bara att det gick att genomföra utan att såra dem jag bryr mig mest om, för det gör verkligen ont i hjärtat att se dem ledsna. Men jag tror att det är på väg åt rätt håll nu. Tror också att barnen påverkas positivt av att se oss vuxna vara fina mot varandra. 

Varannan vecka är ett nytt koncept för oss, men jag tycker att det går över förväntan. Jag träffar barnen nästan varje dag även när det inte är min vecka eftersom vi bor så nära. Då är det smidigt att komma över för ett gos och en smörgås.  

Även om det är ovant att plötsligt vara så mycket ensam tycker jag att jag oftast lyckas sysselsätta mig med något. Så här i början har det varit en del med nya lägenheten som behövts göras, och att jobba tar ju upp all tid på dagarna så sen är det egentligen inte så mycket tid över. Och om jag ändå skulle känna mig ensam finns alltid min gode vän Netflix och hans polare Nötkämen till hands. För trots att jag nu är singel så är jag not quite yet ready to mingel.

 

Jag som trodde att jag aldrig skulle få vackrare utsikt än den vi hade i lägenheten i Estepona.