Work hard for the money
Ibland känner jag att det är lite ensamt att vara hemmafru. Man får inte det där naturliga umgänget med kollegorna som ett jobb medför. Marley är förvisso gosig, men han tillför inte så mycket socialt. Han sitter bara och tittar menande mot sin matskål. Jag saknar det där småpratet om allt och inget och någon att ha sällskap med när jag dricker kaffe.
Men så tar jag mig samman, häller upp ett glas vin och sätter på Donna Summers "She works hard for the money" och vältrar mig i lyxen att jag faktiskt inte behöver jobba alls. Och det är ju fantastiskt. Det är tisdag och klockan är 15 och det finns inget som hindrar mig från att ta ett glas vin. Får se upp bara så det inte blir en vana. Vore synd att råka bli alkis nu när jag äntligen befriats från ekorrhjulet.
Dock är det inte enbart vin och lyx på tapeten, det ska erkännas. Barnen medför sin beskärda del av arbete. I form av till exempel städning...
Och Marley är inte fullt så sofistikerad som jag hade önskat. Lervatten är svalkande och gott, tycker han.
Morgonkaffe i ensamhet, inklusive chokladkräm att tröstäta direkt från burken
Och jag, i sällskap med tidigt eftermiddagsvin (och med en oliv i munnen tror jag), som gör mig i ordning för meetupträff. Tar ju nästan aldrig selfies, men ska försöka börja lite med det nu när jag ändå försöker hålla liv i bloggen
